onsdag 2. januar 2013

Kejsarn av Portugalien, Selma Lagerlöf

Jeg fortsetter med å plukke gjemte perler fra bokhylla. "Kejsarn av Portugalien" kjøpte jeg på salg da jeg bodde i Sverige, for omtrent ti år siden, men har aldri fått somlet meg til å lese den. Så vidt jeg vet, har jeg ikke lest noe av Selma Lagerlöf i det hele tatt, jeg kan i alle fall ikke huske det. Denne romanen kom ut i 1914. Utgaven jeg har i hendene (og på bildet), har en kort beskrivelse av forfatterens liv og virke i innledningen, og det var interessant å lese.
Hur gammal han än blev, så kunde Jan Andersson i Scrolycka aldrig tröttna på att berätta om den dagen då den lilla flickan hans kom till världen.
Slik begynner boka, og vi blir kjent med den fattige "torparen" (husmannen) Jan i Skrolycka, som  har giftet seg av fornuft og er alt annet enn forventningsfull når kona skal føde. Men fra det øyeblikket han får den lille jenta i nevene, føler han en  altoppslukende kjærlighet til datteren.
Lille Klara Fina Gulleborg, oppkalt etter selveste sola, lyser opp i livene til foreldrene og gir livene deres mening. Så flytter Klara Gulla til Stockholm, under påskuddet av å redde foreldrene økonomisk, men også for å få luft under vingene. Hun sender et brev og pengene som må til for å berge gården, men så kommer det ingen flere brev. Det kommer fram at hun raskt havner i vansker i storbyen. Faren glir inn i galskap, der han beskytter seg mot den vonde sannheten og gjør datteren til keiserinne og seg selv til keiser av Portugal. Her er et utdrag fra boka der en sambygding forsøker å fortelle mannen hva som har skjedd med dattera:
- Hela sockna vet'et, sa han, då är det väl på tiden, att föräldrarna också får reda på hur det står te. Jan Andercson är en bra karl, fast han har skämt bort dottra. Jag kan inte tåla längre, att han sitter här vecka efter vecka å väntar på e - - - ­ ­ ­
Här sa han ett så fult ord om den lilla flickan i Skrolycka, att Jan, far hennes, aldrig ville upprepa det, inte ens i sina tankar.
Men nu, då Agrippa Prästberg kastade ordet emot honom med hög röst, så att allt folket på bryggan hörde vad han sa, bröt det sig fram i dagen, allt det, som han hade gått och burit på i tysthet under hela året. Han kunde inte längre hålla det dolt. Den lilla flickan fick förlåta honom, att han förrådde henne.
Han sa det, som han måste säga, utan något slags vrede eller förhävelse. Han slog ifrån sig med handen och drog på munnen, liksom föraktade han att svara.
­- När kejsarinna kommer ­ ­ ­
­- Kejsarinna, vad är det för e? flinade Greppa, som om han ingenting skulle ha hört om den lilla flickans upphöjelse.
Men Jan i Skrolycka lät sig inte störas, utan fortsatte med samma lugn som förut.
­- När kejsarinnan Klara av Portugallien står här på brygga mä gullkrona på huvudet, å sju kungar går omkring henne å bär opp hennes mantel, å sju lejon ligger tama vid hennes fötter, å sju å sjuttio krigsöverstar går före henne mä dragna svärd i hanna, då får vi se om du törs säja detsamma te henne själv, Prästberg, som du har sagt te mej i dag.
Det er en grunn til at jeg siteter så mye av teksten i boka, og det er fordi jeg føler at jeg bare må vise hvordan språket skaper veldig myer av stemningen i boka. Jeg klarer faktisk ikke å forestille meg hvordan en norsk oversettelse skal kunne formidle den samme stemningen og det samme språket som i den svenske versjonen. Nå undervurderer jeg kanskje oversetterne, men jeg er i alle fall glad jeg har den svenske versjonen. For dette er en veldig, veldig god bok, og den skal nytes på best mulig måte.
Det er ingen tvil om hvorfor Selma Lagerlöf er Nobelprisvinner, eller hvorfor bøkene hennes kalles klassikere. Dette er en gjennomført velskrevet bok, både vakker og vond og god på en gang. Den har alt, både tragedie, drama, komikk, realisme og magi. Skildringene av de ulike menneskene er lune og fine. Jeg ble veldig rørt da jeg leste boka, og det var nok ikke minst på grunn av den grenseløse kjærligheten som beskrives, og øyeblikkene av forståelse og forsoning.
Hva bokas budskap er, har andre helt sikkert bedre forklaringer på enn jeg har, men det kommer fram en slags moral i teksten, om at det er viktig å gjøre opp for seg, og forsone seg med hverandre, ikke minst for egen sjelefred. 
"Kejsarn av Portugalien" er en fantastisk perle, og jeg er utrolig glad for at jeg endelig har fått lest den. Jeg kan ikke annet enn å gi den en sekser på terningen, selv om det er den andre boka jeg har lest i år, og begge nå har fått seks prikker....

Ingen kommentarer:

Legg inn en kommentar

Jeg blir veldig glad om du legger igjen en melding til meg, og jeg svarer alle.

Dersom du ikke har blogg, kan du helt fint kommentere som Anonym.